Deisng av: Bjässegrodan!
Navigera
> Nyheter
> Skutans Logg
> Bilder/Filmer
> Projektet
> Tips Från Coachen
> Media
> Länkar
> Gästbok
> Anlita Oss
> Kontakt

> Boken
Landsforvisade pa grund av lite Tii Bii 2007-03-30
Varför är det så varmt frågar en kommunistisk tandborstmugg (den typ som sällan har pop-frisyr) tandborsten en dag när solen gassar som fan och toalettdörren är stängd så att det lilla lilla frostade glaset nära taket, som omöjliggör insyn och inbrott, räcker till att skapa en inte oansenlig växthuseffekt i den värld som är deras.

Det kan hända att solen skiner! kläcker någon smart bidé ur sig och alla drabbas ganska snabbt av babylonsjuka av högsta hiphopkvalitet vilket inte sällan leder till en kretivitetsexplosion som inte lämpar sig i detta forum: -En väl ansedd, och av philosofisk karaktär, kryddad loggbok från ett svenskt galärskepp. Jo vi paddlar ibland.

Skriv om varför det är så varmt säger Jonatan och plockar fram ägg som ska bli plättar. Kajsa sover förmiddag och Jimmy styr då vindrodret pajade redan första dagen. På stereon lirar de föredömliga grabbarna från Iskusten och berikar vår tillvaro med sina fyndiga rim.

Jag ska inte skriva om varför det är så varmt tänker jag och klurar ut ett annat ämne; nämligen en dokumentär skildring av en typisk ”lära känna en ny besättningsmedlems kväll”.

Teambuilding översatt betyder ordagrant lagbygge även om det engelska uttrycket, som blivit fackterm, snarare i sin andemening betyder ”strategier eller metoder och aktiveteter som verkar främjande för en grupp och dess utveckling”. Att andemeningen är för lång för att utskrivas upprepade gånger är ganska klart varför vi teambuilding proffs nöjer oss med den engelska facktermen eller den coola förkortningen TB (uttalas tii bii).

När Jimmy damp ner hade vi alla många olika sorts förväntningar och så vidare eftersom alla kände alla vilket aldrig tidigare varit fallet med en payingcrew. Jimmy är en gammal klasskompis och expeditionskamrat till mig och Jonte. Kajsa och Jimmy är å andra sidan nästan ännu tajtare förbundna genom härkomsten från republiken jämtland och boende i, i princip, samma korridor.

När vi efter en smidig och lätt liten två-timmars byrokratirunda hade skrivit över honom på Sally Blue och jag intygat att ta hand om honom och så vidare var vi fria att börja bygga vårt lag inför den seglats som vi väntade oss skulle bli allt annat än lätt.

Vårt val av aktivitet föll på stans finaste klubb, tillika bordell, efteersom det var det enda ställe som serverade alkoholhaltiga drycker. De har så annorlunda drog-kultur i Yemen och vi kände inte att vattenpipa eller kat-tuggning var nog trygga och hemtama inramningar för att TB-klimatet skulle bli optimalt. Alltså var vi med tvång förpassade till det fashionabla ”Sailors Club” för att få oss en, av koranen och muslimska länders lag, dryck innehållande den samhällsfarliga och förbjudna drycken öl.

Redan efter ett par öl fick jag för mig att ge TB:n en skjuts och ljog ihop att vi hade ett band, vilket ganska snabbt renderade i att vi från Sally Blue hamnade i rampljuset. Vi tog namnet ”The Famous Pulp ´n Chocolate Band Quartet” eftersom det var så mitt gamla jazzband i Kalix hette OCH eftersom det är världens coolaste bandnamn.

De hade ingen gitarr på stället så jag skulle tydligen spela bas medan Kajsa lirade keyboard. Jonte och Jimmy skulle stå för slagverkandet, trots att ingen av dem ens klarar att dra ett fyra-fjärdedelskomp. Jimmy hade i och för sig en kort karriär som trummis bakom sig, men den gången lirade han i ett källarband och trummade på en gammal soffa, eftersom de inte hade något trumset. Med det bandet gjordes hela tre repetitioner och han och polarna käkade Tabsco efter varje rep för att de hade en bild av att det är så hårda killar gör.

Hur som helst ställdes en mick framför munnen på mig eftersom Kajsa vägrade ta den och efter en strålande presentation satte vi, tyvärr, igång att spela. Jag kunde ju ha berättat en rolig historia istället men ar som sagt ganska dalig pa arabiska. Tillsammans var vi precis fyra ganger sa daliga som man kan föreställa sig att den sämsta sökanden till ”idol”, och hela grejen hade kunnat vara hämtad från en film om någon tragisk persons livsöde med Jim Carrey i huvudrollen. Jag och Kajsa lirade olika tonarter trots att vi bada lirade a-moll och Jimmy och Jonatan spelade i olika takt samtidigt som jag skrålade så starkt jag bara kunde ända tills allting sprack i en stegring orsakad av den fina tonhojd jag helt slumpmässigt valt genom att inte riktigt kolla hur basen var stämd.

Det ska hållas i åtanke att detta var Adens finaste klubb och vårt framträdande höll knappt dagisvarianten av ”sikta mot stjärnornas” nivå. Barpersonalen, som snart insåg att de gjort ett misstag när de gav oss tillträde till scenen, bokstavligen föste ner oss med våld medan vi klamrade oss fast och körde klassikern ”En kulen natt” som extranummer. Givetvis acapella och med alla tillhörande rörelser. Inte ens min mamma hade tyckt att vi var duktiga utan hade antagligen delat ut kast-tomater till publiken om hon varit där. Jag kan inte svara på frågan varför vi gjorde detta och situationen är lite svår att skildra på ett tillräckligt tragiskt vis. Vi var i alla fall tvungna att inte bara lämna staden, utan även klarera ut ur landet, för att undvika hedersmord eller nåt.

Darefter hade vi fixat lagkanslan. Det var vi mot dom och det kandes som att ”dom” var hela arabvarlden. Dagen efter red vi lite kamel, kollade a ett gammlt vattenmagasin och gick pa fiskmarknad innan vi klarerade ut for att soka tryggheten pa internationellt vatten. VI var fordomda men vi var fordomda tillsammans. Och det var det viktiga. Det var ju inte en enda arab som skulle vara pa vart lag och segla till Sverige. Man maste valja sida, enas om ett mal och kora stenhart. Det har vi gjort och nu ar vi i Yemen och seglingen hit var kanon pa alla satt. Vi var dessutom en av de absolut snabbawste batarna pa strackan, kanske genom tiderna.
Dar ser man vad lite juste teambuilding kan gora.

Ha det gott alla.

Vi ses snart pa sveriges kustsida.. Siktet har vi stallt pa ystad i borjan av juli och tankte halla det. Men vi far se hur det gar.

Ciao!

Kappt’n Danjel
 
Skutans loggbok
2007-06-01 Tacktal for Norrmejerierstipendiet
2007-05-29 Sista behagling segling...?
2007-05-15 Att tappa riggen i hog sjo kan sluta illa...
2007-04-23 Kairo. Vad ska vi lamna efter oss nar vi dor?
2007-04-18 Med vinden i stjärten och lukten av kanal
2007-04-17 Medelhavet inom räckhåll.
2007-04-01 By the way (pa vag till egypten)
2007-03-31 En konstfull aterblick mot en handelse pa Timorsjon
2007-03-30 Landsforvisade pa grund av lite Tii Bii
2007-03-29 Razerbaten Sally Blue
<< Bläddra sida >>