Deisng av: Bjässegrodan!
Navigera
> Nyheter
> Skutans Logg
> Bilder/Filmer
> Projektet
> Tips Från Coachen
> Media
> Länkar
> Gästbok
> Anlita Oss
> Kontakt

> Boken
Medelhavet inom räckhåll. 2007-04-17
Jag är inte speciellt vidskeplig av mig men funderar nu för tiden ofta på i vilken mån lagen om alltings jävlighet påverkar våra liv. Det känns helt klart in magen nu som att vi närmar oss hemma så mycket att inget kan gå fel men jag skulle aldrig för en sekund tillåta mig själv att släppa upp dessa tankar till hjärnans rationella delar. Där har de helt enkelt inget att göra.

Efter en månad på Röda havet är vi lite möra. Vinden har varit psykologiskt jobbig och om det inte vore för att vi har varit fyra blivande ingenjörer ombord hade vi nog fortfarande suttit kvar någonstans i södra Egypten. Vädret är nämligen inte speciellt fördelaktigt och hård motvind varvas med stiltje vilket gör seglingen otroligt påfrestande för både båtar och besättningar.

De större skeppen som seglar samma väg som oss har givetvis samma problem men det är först när man seglar utan motor och möjlighet till väderinformation som man känner av hur stor betydelse tajmingen har. De stora båtarna som gör fem knop för motor kan så fort det blir stiltje motra norrut för att sedan söka upp någon av de tusentals vackra ankarvikar, som ligger längs hela Afrikas kust, när det börjar blåsa för att då lugnt och säkert rida ut en kuling medan man snorklar i det klara vattnet eller dricker te. Fallet med Sally Blue är att vi går ut när alla andra går ut och sedan ligger och guppar i stiltje några dagar i väntan på motvind varefter vi söker upp en hamn som vi angör sist av alla båtar i den norrgående ”konvojen”. Därför får vi, som vanligt, väldigt mycket tid på havet och väldigt lite tid i land. Och det blir givetvis påfrestande i längden att alltid stressa och alltid komma sist.

Det skall dock inte stickas under stol med att vi haft en jäkla bonn-röta under denna segling. Bara en sån sak som att vi lyckades hitta kraftig medvind hela vägen upp till port Sudan och på så sätt klarade första halvan snabbare än någon annan båt (tror vi) tyder på viss tur, eller *host*; fingertoppskänsla i vägvalet. Därefter har vi inte heller haft maximal otur även om vi vid två eller tre tillfällen haft motvind på över tjugo sekundmeter. För er som inte är inne i seglarsvängen kan jag säga att de börjar varna på sjövädret redan vid kuling fjorton hemma i Sverige. Eller är det vid tretton? Tjugo är i alla fall väldigt nära storm och vi har samtliga gånger då det tutat i ordentligt tvingats gå i land, eller i alla fall ankra bakom något rev, för att vi helt enkelt varit oförmögna att avancera framåt. Sedan har vi alltid försökt vara ganska snabba ut innan det mojnar helt för en svag motvind är trots allt en vind som man faktiskt kan segla på.

Sen var det ju det där med motorn. Albin har vi tillförklarats koma-status och han antas befinna sig i ett gränsland mot döden. Med lite kapital skulle man kunna få Albin att gå fint igen men då krävs en lite mer ambitiös upprustning än vad vi har råd med. Vår åttahästars tvåtaktare som vi köpte i Panama är fortfarande med i matchen och en stiltjedag satt vi alla fyra böjda över de små cylindrarna och klurade på varför den inte ville tända och gå. Tillslut hittade vi felet, eller i alla fall ett av felen, i en kortsluten kontakt och därefter har vi kunnat köra motor när det varit stiltje. Att köra en utombordstvåtaktare på åtta hp för att driva en tretons koloss går bara bra under speciella förhållanden och det har faktiskt varit sådan absolut stiltje att vi kunnat använda Nisse i ca 100 drifttimmar. Tyvärr gör vi bara just över två knop med honom men det är ju bättre än ingenting och nu har vi nått Suez, äntligen, så det är bara att påbörja processen med att glömma det jobbiga.

Vi är alltså så nära Medelhavet nu att vi kan känna doften av knäckebröd och i denna yra hemlängtanstid har vi beslutat att ta kanalerna genom Europa upp till Sverige. Det kommer givetvis att bli en extrakostnad att köra motor genom hela frankrike men vi ska behålla masten på så länge som möjligt (Lyon) och bara vi når Rhen i Tyskland ska det i princip vara medström ut i östersjön sen, så det blir inte så där överdrivet mycket motrande trots allt. Den största anledningen till att vi går genom land istället för runt ibiriska halvön är att vi tror att det blir en rejäl tidsbesparing. Tid har inte varit något som existerat speciellt mycket i våra liv under resan men nu när ljusa sommarnätter och, såsmåningom, en terminsstart kryper närmare inpå våra medvetanden känns det som att tio dagar hit eller dit faktiskt räknkas. Skillnaden mellan att komma hem den sista juli eller tjugonde augusti är ganska stor om man både ska flytta, sälja en båt och hinna acklimatisera sig. Givetvis ska jag inte sticka under stol med att det ska bli fantastiskt trevligt att åka igenom Tyskland, som jag räknar som mitt andra hemland. Kanalerna vi ska ta går precis igenom områdena där jag pluggade i början av 2000-talet och jag har fortfarande god kontakt med många gamla vänner där, och ser mycket fram emot att besöka dem, -vilket inte varit möjligt om vi seglat på utsidan.

Nåväl. Jag återkommer med lite mer känslor så fort vi kommit fram till första destinationen i Medelhavet. Siktet ställer vi in på Malta och ser vart vi hamnar. Tunisien var önskedestinationen på den tiden vi skulle gå igenom Gibraltar sund men nu tar vi antagligen en nordligare rutt och snuddar kanske till och med i Italien där jag faktiskt aldrig varit tidigare.

Som lite kuriosa kan nämnas att vi kommer att segla tillsammans med danska SY Jonna och svenska El Cordero hela vägen från Port Said upp till Lübeck. Det blir kul. Och de vänskaper vi utvecklat med människorna på de båtarna har givetvis även det bidragit till vårt beslut att ta kanalerna eftersom de båda skulle den vägen.

Vi får se hur det går. Utsidan kan vi ju redan och har vi passerat där i fult höstväder känns det inte som att vi har något att bevisa beträffande tuffheten. Däremot kanske vi har något att bevisa beträffande mognad och säkerhetstänkande efter två års äventyrande. Inte minst av respekt till dom där hemma som fortfarande tycker om oss. Och vad passar då bättre än kanalerna?

Panta Rej!

Danjel. Kapten på Sally Blue

 
Skutans loggbok
2007-06-01 Tacktal for Norrmejerierstipendiet
2007-05-29 Sista behagling segling...?
2007-05-15 Att tappa riggen i hog sjo kan sluta illa...
2007-04-23 Kairo. Vad ska vi lamna efter oss nar vi dor?
2007-04-18 Med vinden i stjärten och lukten av kanal
2007-04-17 Medelhavet inom räckhåll.
2007-04-01 By the way (pa vag till egypten)
2007-03-31 En konstfull aterblick mot en handelse pa Timorsjon
2007-03-30 Landsforvisade pa grund av lite Tii Bii
2007-03-29 Razerbaten Sally Blue
<< Bläddra sida >>