Deisng av: Bjässegrodan!
Navigera
> Nyheter
> Skutans Logg
> Bilder/Filmer
> Projektet
> Tips Från Coachen
> Media
> Länkar
> Gästbok
> Anlita Oss
> Kontakt

> Boken
Med vinden i stjärten och lukten av kanal 2007-04-18
Igår eftermiddag fick vi hjälp av vår agent (man måste ha en sån) och Niels på Jonna att förtöja Sally i två bojar utanför Suez yacht and rowing club. Efter en mer eller mindre konstant motvind sen Suakin i Sudan, med inslag av ruskigt starka vindar som gjorde att vår lilla båt gnekade, knakade och slog så mycket att vi undrade om den på allvar skulle kunna ta oss hem till Sverige, så möttes vi igår morse av en stark härlig vind rakt i stjärten, dvs med oss. Vi susade vi fram i sju knop och tog fartrekord i surfarna. Jimmy vann med 11,4 knop – helt sinnessjukt. Det var inte ens sällan hastighetsmätaren hoppade upp i över nio. Men så länge man har vinden med sig gör det inte så mycket om den är stark, men jag skulle bäva för att kryssa mot den vinden. Huga.

Vi närmade oss alltså inloppet till världens äldsta och näst mest trafikerade kanal, som dessutom ska ta oss upp till Medelhavet och senare vår hemtrevliga världsdel vi inte sett på femton månader. Storseglet togs ner, men vi susade fortfarande fram. Ju närmare vi kom blev det dock inte sån stor fördel längre. Det är svårt att förtöja i en sån stark vind, och vår påhängsmotor på 8 hästkrafter låg tryggt och vilade i sin totf (stuvutrymme i sittbrunnen). Vi kan bara använda den vid små vågor eftersom den annars dränks i elakt saltvatten och det är inte det enklaste att vinglandes hänga på den på akterpulpit när det blåser så starkt heller. Jag var egentligen inte så orolig då jag sätter mycket tillit till Danjels kryssningsförmågor och is i magen, men det var ändå med pirr bakom naveln. På VHF :en fick vi kontakt med danska segelbåten Jonna som tipsade oss om att ha ankaret färdigt om det skulle hända något eftersom det var fyra knops medström inne i kanalen – alltså en fart vi gör en solig bra dag med fulla segel...

Vi gjorde klart för- och akterförtöjningarna och med hjälp av Jimmy stuvade/band jag ankaret i fören i beredskap. Att stuva ett tiokilos ankare, med tillhörande kätting som väger ännu mer, på ett stänkande fartvidunder som gungar och har sig och ändå ha det lättillgängligt för att kunna slängas i är lite knivigt – men trillräckligt bra blev det. Vi tömde en av tofterna med grejer för att komma åt vårt reservankare om det skulle blåsa så hårt så vi skulle börja dragga, så det fanns också klart. Nu var hela insidan av båten full av grejer så man knappt såg durken, men ingen skulle ju vara inne så det var egentligen skitsamma. Bara lite kul med agentens reaktion senare då han kikade in på vår så kallade boyta.... jag gjorde även klart storseglet om vi skulle måsta kryssa. Stämningen ökade.

Vi pratade med Niels på VHF:en som gav oss en bra waypoint att sikta på, försäkrade att han och agenten stog beredda på kajen med en dinge för att ta våra linor och att det nok skulle ga godt. Hans dotter Caroline hade bett till gudarna, och den som kan motstå detta blonda virvlande söta energiknippe skulle jag vilja träffa. Så det var nog lugnt. På Sally Blue förberedde vi oss ändå på kaos och panik för att vara på den säkra sidan. Danjel bad Jimmy skrika ”sikta på nått billigt” om det skulle gå fel...ja, man måste som sagt vara förberedd och ha prioriteringarna klara. Jimmy var tom så förberedd att han passade på att ta sig en rejäl saltvattendusch på fördäck vid inloppet – i stressen glömde han bara att ta av sig kläderna först…

Vi rullade in lite försegel och jag tog rodret för att Danjel och Jonatan med sina manliga superkrafter skulle hänga på motorn. Det gick fint och när vi närmade oss tog Danjel över rodret igen och jag satt med Jimmy på fördäck med linorna i beredskap. För att vara en sån vältrafikerad kanal så såg yachtcluben himskans övergiven ut, men endast några fiskebåtar, en och annan motorbåt samt två andra segelbåtar varav den ena var våra vänner Jonna. Men tillskillnad från i Panama får båtarna gå igenom inom några dagar istället för att vänta över tre veckor... Dessutom ligger vi före de flesta andra båtar eftersom ”små båtar rockar fedt”. Jonna är nämligen i sammanhanget också en liten båt.

Så var vi framme. Vi förtöjde utan problem vid två stora vita bojar och agenten gav oss en preliminär väntetid på två dagar. Vi har alltså klarat det 1400 sjömil – fågelvägen! – långa Röda havet, en sträcka som skrämt oss inte så mycket på grund av piratryktena, utan på grund av de dåliga väderförhållandena. Ännu törs vi inte fira ordentligt, då vi ska förlita oss på våran trotsiga tvåtaktare med humörsvängningar genom den långa kanalen och ännu inte tordats fråga vad som händer om motorn dör... men att erkänna att det känns enormt skönt är väl kanske okej. Till och med på sin plats. Även om man undantar att vi i och med denna bedrift lugnat våra familjer, avancerat mot mål och överbevisat ytterligare en bunt världsmästare och tvivlare så känns det fortfarande hel vildt bra. Vi har båt, hälsa, förstånd och läget under kontroll och även om det inom de flesta av just nämnda områden börjar anas lite trötthet så är vi på väg och har avverkat ännu en sträcka. Fy fasen va sjovt.

/Kajsa
 
Skutans loggbok
2007-06-01 Tacktal for Norrmejerierstipendiet
2007-05-29 Sista behagling segling...?
2007-05-15 Att tappa riggen i hog sjo kan sluta illa...
2007-04-23 Kairo. Vad ska vi lamna efter oss nar vi dor?
2007-04-18 Med vinden i stjärten och lukten av kanal
2007-04-17 Medelhavet inom räckhåll.
2007-04-01 By the way (pa vag till egypten)
2007-03-31 En konstfull aterblick mot en handelse pa Timorsjon
2007-03-30 Landsforvisade pa grund av lite Tii Bii
2007-03-29 Razerbaten Sally Blue
<< Bläddra sida >>