|
|
|
Canal du Rhone au Rhin, Dag 12-15 |
2007-06-14 |
|
|
 |
Dag 10 och 11, 9-10 juni
Båten låg och vilade i marina medan besättningen roade sig i Macon och Paris. Det var valdigt roligt att aterse vara paying crews Amel och Sebastian och de visade oss skickligt Paris guldkord pa tva dagar.
Dag 12, 11 Juni
Trion åter samlad inför några dagar av en herrans massa slussande. Mottog en fjärrkontroll, som vi redan efter ett par timmar fick byta ut, i första slussen i St Symphorien vid 930.
Regn gör att vi inte njuter av omgivningarna så mycket, men färskt bageribröd och nybakt kaka håller oss vid gott mod. Det är slussar i snitt varannan kilometer. Med hjälp av redan nämnda fjärrkontroll styr vi själva då slussen ska öppnas. Sedan lyfter man på en blå stång och en klocka ringer. Woila. You are slussed. Que bien.
Sen gasade vi och gjorde många slussar på en dag. Vi sov på nr 59. Vi åt en god middag som Danjels farfar bjöd på. Tack för det!
Vi har inte kört på grund någon gång, men Kajsa har blivit paranoid och tror att varje krockad stock är ett grund. Även om nån kliver lite hårdare än vanligt på båten. Kvällens film var Deep Blue, ingen grät, men vi fick något att fundera på. ”Every time i go down there, I have problem finding a reason to come back”.
För övrigt kan vi berätta att vi funnit ny teknik genom wap på mobiltelefonen och nu är vi ständigt uppdaterade... Fy farao. År 2007, here we come…
Dag 13, 12 Juni
Automatic är ett fantasiord och beskriver en utopi – i alla fall på franska.
Vi startade kl 700 då slussarna öppnade, men vi lyckades bara hinna med en enda innan fjärrkontrollen la av. Så hjälpredorna inte börjar jobba förns kl 900 och det förmodligen var fler än vi som hade problem stod vi därför och väntade framför dagens andra sluss (nr 58A, utan brygga att förtjöja vid) i närmare två timmar. Och vi som lovat att hinna ikapp Jonna. Första timmen stod vi dock bekvämt på grund så vi passade på att äta frukost.
From den slussen och framåt hade vi därför personlig eskort via vägarna som öppnar slussarna åt oss. Lyxigt.
I sluss 56 fick vi byta vår automatic-sluss-opening-kontroll. Det var den tredje i raden som togs ombord och vi kan konstatera att dessa har en livslängd som får dagsländor att verka gamla.
I en annan sluss kraschade vi. Bad. Båten stog i princip stilla i väntan på att slussen skulle öppna sig och motorn var i neutral. Så släpptes vattnet ur slussen och vi sögs med hög hastighet rakt in mot väggen. Så fort som möjligt kasta vi i backen och försökte dämpa smällen i fören, men för att citera Dynamit-Harry i Jönssonligan så blev det ”en jävla smäll”. Masten som stack ut lite i fören hoppade bak två decimeter (tyvärr inte av rädsla) och pulpit blir aldrig var den en gång varit. Tråkigt.
Under dagen gick vi igenom två tunnlar, såg hundratals (iaf nästan) trollsländor (ofta i par) och svor över alla flugor ombord. Kajsa ar dragit på sig några mystiska insektsbett (orsaksteorin är förstagångsanvändning av Egypteninköpta jeans) som gett stora vätskefyllda blåsor på benen och efter att det spruckit – variga sår. Flugorna älskar det.
Vi spenderade natten i lilla Deluz och blev bjudna på dessertvin av två tyskfranska (de bor i den delen av Frankrike som ömsom är tyskt, ömsom franskt) husbåtsägare.
Dag 14, 13 Juni
Vi for kl 7, men bara några hundra meter bort kom en stoppsluss (de är vanligtvis öppna) som var stängd och det var mycket vatten på andra sidan. Vi körde tillbaka till Deluz, handlade färska baguetter och croissanter, väntade till nio och ringde VNF (kanalbolaget). De sa att de skulle komma direkt, så vi for till slussen igen och då de inte kom direkt började vi veva. Veva igen portarna vi kom in igenom, veva upp luckorna på nästa och sen veva upp ut-portarna. Precis då kom VNF-killen. Vi hade alltså kunnat fara på morgonen ändå, men rykten om att det höga vattenflödet gjort att alla slussar skulle va stängda hela dagen gjorde oss sega/fega. Jäkla rykten!
Vid två lämnade vi av Danjel som skulle till en vän i Tyskland och passade på att tanka. Det var inte nära till macken och tungt att bära 30-40 liter var. Som tur är är fransmän snälla och vi fick än en gång lift. Vi hann dock gå halva vägen, så lite träning kan man ändå säga att vi fick.
Vid 18 dog GPS:en. Vår fjärde i ordningen. En, en och en halv, månad kvar. Typiskt. Nu kör vi alltså utan logg, utan ekolod och utan GPS (alla har dött under resan). Fattas bara att väckarklockan också dör så har vi ingen tid heller…
Strax efter sju förtöjde vi vid sluss 29 i brist på brygga. Det kändes fegt att stanna kl sex bara för att guideboken inte visade några bryggor längre fram. Två rep i fören och två i aktern. De i fören och ett av dem i aktern fäste vi på var sida om slussporten och det andra aktre i en sten på land.
Vi fick höra att Jonna stannat vid sluss 26, alltså inte långt fram.
Dag 15, 14 Juni
Klockan 7 samlade vi ihop alla våra linor, glömde ta foto på eländet och slussade första slussen.
Vid 830 och vår fjärde sluss för dagen såg vi Jonna ligga förtöjda och pratade med skraptajnen Hannelore. De verkar också gå på grund stup i ett, vilket var skönt att höra eftersom de går mycket djupare än oss.
Vid 12 gick Jonna på grund där floden korsade kanalen. Vi vände och försökte först dra lös dem, men våra knap är troligtvis för klena och knakade i protest. Sen la vi ut deras ankare för att de skulle vinscha sig lös och körde fort förbi för att ge dem hjälpande svall, men det fungerade inte heller. Lämnade dem att jobba från dingen vid 1230. Kändes elakt, men de sa att vi inget kunde göra. En VNF-bil hade också kommit. Fast då vi bjudit dem på middag passade vi på att stanna på Internet i Montbeliard nån timme senare för att inte hinna för långt före dem. Och för Internet förstås =)
Fortsattning foljer... |
|
|
|
|
