> Danjel Henriksson, Kapten
> Jonatan Bonthron
> Kajsa Björn
> ANDers

-Gastar-
> Tim Harvey
> Martin Eriksen
> Amel Aissaoui
> Sebastian Marguet
> Anna Stecksén
> Ulrika Roos
> Anton Ljungberg
> Jimmy Norlén
> Thomas Saglind

Intressen är jakt (främst tvåbent småvilt), klättring och alldeles för många andra saker för att det ska finnas utrymme på hemsidan att upprätta en lista. Av vännerna kallas han ibland manisk men det är en kärleksfull omskrivning för "mycket bra på att genomföra det som engång kommit för hans sinne som en vision". Ingenting verkar omöjligt och självförtroende tillsammans med lagom självinsikt fixar de flesta situationer.

Intressen är klättring, eftertanke och prylar. Datorer, radioapparater och specialverktyg. Allt som underlättar verkar intressant. Men i slutändan brukar det inte anses som vare sig prioriterat eller värt att jaga efter. En annan sak som Jonatan gillar är struktur och system vilket han gärna tänker ut och upprättar men ofta är lika dålig som restrerande besättning att underhålla. Logik och skarpt intellekt är värdefulla redskap som bor innanför pannbenet på denna norrlänning.

Intressen är motorcyklar, cad-ritning och möten med människor (speciellt manliga). Utmärkande personlighetsdrag är hennes anpassningsbarhet och empatiska förmåga. Hon tycker inte om att gråta och dyrkar sjösjukeguden Leif. Åtskilliga kronor har runnit ur skeppskassan, via snabbköp och retur i Kajsas mage som föda till fiskarna.

Född i Vancouver 1978, skolad i den fantastiska natur som Kanadas västkust har erbjuda. Tim har en examen i journalistik och engelsk literatur vid University of Victoria och var efter studierna stationerad i El Salvador, Central Amerika där han jobbade med miljöfrågor och lärde sig spanska.

Passionen för äventyr och paddel-driven utforskning började tidigt och 2004 startade Tim och äventyraren Colin Angus expiditionen Vacouver to Moscow by humen power. I augsti 2005 efter att ha paddlad, rott cyklat och vandrat genom den karga arktiska miljön i Alaska och Sebirien nådde han Moskva. Från Moskva fortsatte han sedan för att ta sig tillbaka till Vancouver utan att bränna en droppe fosilt bränsle. Med resan vill han inspirera andra att träda ansvarsfullt på vår jord.

Tim är icke seglekunnig men lagar riktigt goda pannkakor och hans energiska entusiasm var en stor tillgång för att höja stämningen och sysselsätta en annars rastlös Kapten. Han stoppar nästan vad somhelst i munnen och som språklärare har han undervisat oss i både Canadensiska och Spanska.

Efter han tagit sig från Venezuela och Colombia genom den ökända Darien gap ska Tim med sin bror Jonathan på cykel ta sig tillbaka till Vancouver där Tim vid hemkomsten ska skriva bok och klippa dokumentärfilm.

Född år 1981 i Tromsö där han bodde tills han vid fem års ålder blev utdragen i världen av föräldrarna som flyttade till Brüssel för jobb och studier. Martin tvingades så gå på skandinaviska skolan där undervisningen hölls på Svenska och det var vid låg ålder som förkärleken för det svenska gundlades. Seglingsintresset började i en Colin Archer, en norskbyggd gaffelriggad träbåt när han flyttat till Oslo för att studera. Drömmen om de stora haven närdes av hans mor som i sin ungdom arbetat på en styckgodsbåt som gick över Atlanten. Galskapen har han av sin far.

Martin mår som bäst när han får ströva runt i skog och mark och är passionerad jägare, fiskare och skidåkare. Den stereotype norrmannen med andre ord som om han inte varit svagt brunhårig, haft med sig sin lusekofta och öppnat munnen; mycket väl kunde blivit tagen för svensk.

Efter att famljen immigrerat från Marocco på sextiotalet föddes Amel i Paris 1975. Lite visste hon då om Sebastian som fyra år tidigare först såg världen i Bogota där han bodde i tre veckor innan en by i östra Frankrike blev hans hem.
Då tegelstenarna ven som bäst genom luften träffades de tu under en demonstration i Paris 2003. Ämnet för dagen var att staten krävde för mycket pensionspengar, men utöver det spenderar både Amel och Sebastian större delen av sin fritid engagerade i politiska organisationer där de kämpar mot samhällsproblem och för bättre utbildningar. Just utbildning är en extra intressant fråga då båda är lärare, Sebastian i fransk litteratur och Amel i geografi och historia.

När de inte delar med sig av sin kunskap, slår näven i bordet mot staten eller lyssnar på jazz så reser de så ofta de kan. Den pågående resan startade i augusti i deras lilla Peugeot som tog dem till Italien. Därefter blev transibiriska järnvägen via bland annat Moskva och Kina deras tillfälliga hem. Via flyg fortsatte färden till Istanbul där de i fyra månader jobbade på en restaurang och gjorde en utställning med ljud och bilder från deras resa. Därefter lockade Mexico och de arbetade ett tag som volontärer på ett kaffeplantage med Chiapasindianer. ”Att jobba på kaffeplantage var inte så farligt”, säger Sebastian, ”men deras liv var fruktansvärt. Att producera ett kilo kaffe tar massvis med tid, och de säljer det för ingenting.”

På en organisk gård i Beliz djungel fick de smaka på både himmel och helvete. Amel berättar om fukt, myggor, fåglar och hetta medan Sebastian ler och berömmer naturen. Ett zickzackande genom Centralamerika, där de speciellt minns vulkanen Arenal ur vilken man nattetid kan se utbrott, förde dem sedan till Colon och Sally Blue. Att de valde att resa med oss istället för en stor lyxig katamaran vill vi gärna framhäva.

De har även lovat att lära oss franska på två veckor så vi kan rusta oss bra i franska polynesien i samma veva som de i juni återvänder till Paris. Amel avslutar med att rekommendera andra par att resa tillsammans trots att de många många gånger varit nära att flyga hem efter några rejäla gräl. Men vad kan man vänta sig när två radikala demonstranter slår sig samman för att se världen.

I ett radhus väst på stan fick denna 24-åriga umeflicka sina första minnen. Med en musiker till far blev musiken tidigt en viktig del i hennes liv och hon tog sin första trevande fiollektion vid fyra års ålder. Klassiskt, folkmusik och visor tillhör favoriterna och i högstadiet gick Anna musikklass.I gymnasiet lades istället fokus på naturvetenskap och engelska, men hon fortsatte hela tiden att ha en stol i olika orkestrar, senast i Umespexarnas uppsättning ”Spöket på Canterville”.

Förutom backstage på Norrlandsoperan är även stugan vid havet i Nordmaling Annas smultronställe. Den står för trygghet och härliga minnen där hon fått utlopp för sitt andra huvudintresse, nämligen natur och friluftsliv. Långa längdskidturer på isen, bärplockning och att skåda mäktiga rovfåglar är guldkorn i tillvaron.

Anna tog sin examen som sjukgymnast 2004 och blev sedan den första heltidsarvoderade kårordföranden i Medicinska studentkåren i Umeås historia. Efter detta givande, men mycket hektiska år lockade möjligheten att kunna få tid till tankar, icke-stimulans och läsning. Att detta gick att kombinera med äventyr, segling och en saknad vän gjorde bara det hela ännu bättre. Annas tidigare erfarenheter från segling var att som sjuttonåring bli lämnad ensam på en båt där ankaret släppt och hon tillslut blev räddad av unga snygga män. En positiv upplevelse med andra ord.

Annan ovärdelig information om Anna är att hon i framtiden vill bo nära naturen, ta magister i folkhälsovetenskap och att hon ibland sover med ögonen öppna.

ANDers skänktes till besättningen av Donga, Crille, Rocco, Jonas, Pimpoleinen och Ante (- med tillhörande bättre hälftar) att vaka över Sallys framfart samt för att hålla de frusna seglarna sällskap på nattvakterna.

ANDers levererades med ett tio meters rep och skulle bli den första andvätte att segla runt jorden som släpbåt. Han var alltid trogen sin uppgift och verkade tycke det var roligt att segla. ANDers vistades visserligen inte alltid i vattnet då han ganska tidigt ådrog sig en ballast-skada varför han tenderade att vända sig upp och ner. Han råkade även i hårt väder belasta en skarv lite för hårt så att sprickbildning uppstod varför vatten rann in i hans lilla ihåliga kropp vid låga hastigheter. När det gick undan surfade han däremot världsvant i Sallys kölvatten och planade faktiskt redan i hastigheter över 2,3 knop.

ANDers ursprung är okänt till dess att han anlände till OBS stormarknad i Umeå. Antagligen är han löpande band producerad. Sannolikt är han formgjuten som två halvor i högkvalitetsplast i Taiwan och maskinlimmad, handmålad och balastfylld av små asiatiska barn. ANDers är mycket naturtrogen och skulle av den mest garvade ornitolog kunnat tas för en gräsand av kött och blod.

Tyvärr blev inte ANDers långlivad på de sju haven. Påfrestningarna för en liten andvätte antas vara enorma och med tanke på den dragningskraft han besatt, inte bara för fåglar, är det inget konstigt att han en dag föll offer för hajen.

Det hände en natt på Tahiti, mitt i hamnen i Papeete, när alla sov. En morgon när Danjel som vanligt skulle servera frukost och drog i linan för att kalla på sin favoritand var allt han fann en brutalt avbiten repstump. Hela besättningen klädde sig givetvis i säck och beströk sina kroppar med aska och var orena i en vecka för att hedra minnet av ANDers. Det var en tung förlust av såväl en vän som trogen reskamrat och äventyrskollega.

Vi hoppas att ANDers bedrifter får gå till historien som den fantastiska berättelse om en liten ands kamp att bevisa att jorden är rund som det är... För vidare ordet och låt det om tusen år vara en levande myt, och om ytterligare tusen år, fortfarande, en levande hjältesaga.

Ulrika är visserligen född i Årsunda utanför Gävle men har vuxit upp i byn Mosjö utanför Vännäs i västerbotten. Där renoverade familjen en västerbottensgård i början av åttiotalet och slog sig ner, mellan två granar och en tall, utan annan anledning än att det verkade vara en juste plats. Det faktum att där finns hela nio hus i byn med fast boende vittnar tveklöst om att det måste vara en metropol, där finns i alla fall en sjö! Mamma är SYO och jobbar på östra gymnasiet i Umeå och pappa jobbar vid mittuniversitetet med att utveckla forskarutbildningen så det blev onekligen lite extra pendelavstånd.

Ulrika är av årgång -83 och en sann outdoor-tjej i ordets mest grundläggande betydelse. Utelivet kom som en ganska naturlig del i hennes uppväxt och nu pluggar hon med siktet inställt på en masterexamen i biologi i Linköping efter att ha läst till biolog i Umeå. Studierna är nästan klara och under våren kommer hon att göra examensarbete vid fiskeri-verket med inriktning på tumlarens förekomst efter svenska östersjökusten.

Att Ulrika hamnade ombord på Sally var ganska obskyrt då det stora intresset alltid varit ridning och hästar. Pappa hade visserligen en segelbåt i sin ungdom –en Maxi- och har surrat mycket om sina bravader på det stora blå vilket onekligen väckt en del nyfikenhet. Lillasyster Hanna hade dessutom ett förhållande med en klasskompis till Jonte och Danjel som visade runtjorden.com och när Ulrika under studierna kom i allt mer kontakt med havet blev drömmen om att lära sig segla så pass stark att hon slängde iväg ett ansökningsmail till besättningen. Därefter vet ni hur det gick, om inte får ni väl kolla in loggboken.

Så mycket kan vi i alla fall säga att Ulrika är grymt stark och det faktum att hon orädd slangde sig huvudstupa överbord för att simma med delfiner när dessa dök upp -trots att det var våldsam sjö, farten blygsamma 6 knop och Danjel just kommit upp helt mörbultad- tyder även på att hon kommer att bli en fantastisk biolog.

Född ”oldschool style” på Norrlands Universitetssjukhus I Umeå den strålande midsommardagen 1980 bestämdes det att han skulle bli stor aktör. Båda föräldrarna jobbade nämligen på ögonblicksteatern och ungdomen präglades starkt av föräldrarnas yrkesval.

Första adressen låg på Gimonäs och andra nere på Öbacka men redan vid sex års ålder flyttade familjen till Luleå och Gültsa där Anton började lågstadiet. Den tiden präglas av lek i snön på vintern, fiske och bad på sommaren och såklart nintendo. Även om inte Norrbottensteatern betalar nog bra för att han skulle ha råd med en egen grå videospelsburk var det tillräckligt många polare som hade konsollen för att titelmusiken till Gunsmoke, Zelda och Megaman ska sitta som ljuten i de grå cellerna. Vi vet alla hur det var. Ljuva åttio/nittiotal då världskonjunkturen djupdök och alla veckopengar gick till nya spel.

Trots en tydligt utstakad bana inom dramatiken blev Anton på något sätt civilingenjör, eller kommer i alla fall at bli när ex-jobbet skrivits. Han tror själv att alla kvaddade radiobilar, som han vilt körde bak Sveriges olika teatrars kulisser och i de långa korridorerna utanför logerna, bidragit till motorintresset. Vi på Sally Blue hoppas att Albin en gång för alla ska få sig en genomgång och ånyo bevittna en storhetstid i Suez-kanalen. Innan han blev universitetsgammal hann Anton dock göra ett antal mer och några mindre uppmärksammade roller och högst upp på meritlistan prickar vi in en huvudroll i SRs julkalender år 1991 –Joels Jul. Det var Anton som var Joel! Nu väntar vi bara på att Robinson-Robban ska höra av sig och be om en plats ombord…

Mamma drog vidare från Luleå till Stockholm och statsteatern och pappa flyttade tillbaka till Umeå där Anton sedan efter ett kort nollåtta liv började gymnasiet på naturteknisk på Östra. Vi har rotat och rotat efter något som kan ha influerat honom till ett liv som däcksgosse ombord utan att ha hittat något annat än en olycklig kärlek, en spontan resa och en lycklig slump. Det var dock tillräckligt för att vi ombord skulle känna fullt förtroende för Anton som inte minst igenom sitt fiskeintresse och goda humor berikat vår resa.

Under uppväxttiden i jämtländska Östersund spenderade Jimmy den mesta tiden på ett par längdskidor. En plan på att bygga en evighetsmaskin och ett specialarbete på området tog honom senare till Umeå för studier i energiteknik. I Umeå lades dock längdskidorna på hyllan för att ersättas med utförsåkning på telemark och han utvecklade även ett brinnande intresse for klättring.

Det intresset har tagit honom på många resor ut i världen. I Ryssland bestegs Elbrus och samma år gjorde han även turné i Sydostasien för klättring i Malaysia och Thailand. Många bilresor i Europa har avverkats och han har bott i såväl Spanien som Frankrike för att kunna klättra så mycket som möjligt. Det har även funnits många planer på olika projekt, stora som mindre, som aldrig riktigt blivit av, av den enkla anledningen att det alltid kommer någon annan med en idé som verkar bra och som han hoppar på istället. Jimmy har nog många vänner med bra idéer för alltid är det något projekt på gång. Planerandet och informationssökandet brukar det dock vara sämre med vilket ofta leder till problem av olika slag, men enligt honom själv blir det bara desto roligare och mer utmanande. Spontaniteten är det definitivt inget fel på. Inte äventyrslustan heller.

Många äventyr leder naturligt till dåligt med skrammel i kassan så samtliga äventyr utförs på en starkt begränsad budget sponsrad av CSN. En skidsäsong i franska Valdísere finansierades t.ex. med svarttaxikörning, men detta hindrar honom däremot inte från att stanna hemma från nästa projekt. Därför är han nöjd över att nästa äventyr, en seglats med Sally Blue, ska spenderas mestadels till havs där det inte finns något att lägga pengar på. Förväntningar inför seglatsen är få då han i stil med tidigare resor fick idén, bestämde sig och bokade flygbiljetten bara en månad innan avfärd - en månad som dessutom spenderades på skidor i Kanada. Jimmy erkänner dock att han för första gången varit lite nervös inför en resa, men att det försvann som en virvelvind så fort han såg det stabila vackra skrovet av Sally Blue guppa vid Steamers Point.

Thomas är född och uppvuxen i Kista, Stockholm där han kom till livet för tjugofyra år sedan. Efter att ha gått natur gå gymnasiet la han studierna på hyllan på obestämd framtid och ryckte in som plutonbefäl i lumpen på amfibiebataljonen bland båtarna ute i Vaxholm. I lumpen träffade han även en trevlig flicka som han numera bor hos när hon inte hänger med på bönpallen på hans mysigt brummande, förlåt vrålande, Drag Star.

När han inte kör motorcykel arbetar han på ett grossistlager för VVS-delar. På fritiden tar han sig gärna en och annan tur för att gå i fjällen, men fördriver även tiden med att sälja andra sorters rördelar.

Hans seglareräventyr sträckte sig så långt som till en tur och retur-resa till Tallin för att titta på vad de har att erbjuda. Han och hans kompisar hade turen att träffa på några trevliga gubbar som bjöd dem på mat och husrum i två dar, så de slapp bo på den fullastade båten. Andra erfarenheter från segling var en karriär som instruktör åt jolleseglande barn där han blev expert på att veta på vilket sätt man ska ösa båten för att vinna kappseglingarna.