Det är svårt att säga hur och när en sån här resa börjar. Antagligen är det en process som är längre än de inblandades konkreta och kända historia. Antagligen är det en verkan av orsaker som i sin tur är effekten av komplexa orsakssamband och antagligen härrör ifrån den stora smällens tid. Följdaktligen kan vi bara spekulera kring vad som egentligen hände när en ung man med ett ganska vanligt liv, utan mycket att förlora och helt utan eftertanke slaktade grisen och gjorde sitt, dittills, livs största investering och köpte en gammal segelbåt utan att egentligen ha den ringaste erfarenhet av vad ett sådant förvärv kunde innebära.

Så även om vi således inte kan sätta fingret på de exakta orsakerna som ledde till en världsomsegling kan vi på samma sätt som vi skyller första världskriget på ett konungamord i Sarajevo peka på några nyckelhändelser. Denna nedteckning av "projektets" historia är en utveckling av tidigare texter. Varken mer eller mindre korrekt men mer aktuell och genomtänkt. Här kommer alltså version 2.2 av historien om ett stort äventyrs början.

Danjels mamma har aldrig tyckt om stora öppna vatten men hans far talade alltid om att "sälja huset" och segla iväg. Om det var en stressad egenföretagar- och småbarnspappas bild av den bekymmerslösa flykten och det enkla livet eller om det var ett uttryck för äventyrslust får vara osagt men någon segelbåt hade familjen inte och hade aldrig haft. Låt oss därför gissa att det var en blandning. En romantisk bild byggd på devisen att gräset alltid är grönare på andra sidan och en vilja att utforska det okända.

Kanske ärvde Danjel ideen, som när den föddes kom tämligen abrupt. Danjel jobbade på studentkåren NTK vid Umeå Universitet året 03/04. På skrivbordet bakom det klassiska kontorslandskapets vita korkskärmväggar behandlades stora frågor och pappershögar som kan göra den mest entusiastiska visionären trött då och då. Den stora Kärleken hade flytt utomlands, fortsatta studier kändes fel och genom fönstret (som täcktes med näsmärken allt eftersom våren kom närmare) tyckte han sig kunna se att det fanns något spännande i horisonten. Kroppen behövde ett brejk och när sommarlovet för grundskolan kom tog han ledigt en vecka ifrån den avstannande versamheten på Kåren och åkte ut på KFUMs lägerö Norrbyskär för att vara ledare på ett barnläger med titeln "lilla äventyet".

Detta kom att bli detta projekts "sarajevoskott". Om du är trött i huvudet av framtidsgrubbel och kontorsstress finns det ingenting så förlösande som en vecka med bekymmerslösa, sommaryra 11 åringar på en lägerö. Det finns givetvis ingenting, myggor i sovrummet inräknade, som kan gå dig så på nerverna som outtröttliga barn; men med underbetalda ledare hade KFUM råd med tillräckligt många för att tillvaron på arbetet skulle vara behaglig.

Danjel och en nyfunnen vän tillika ledarkollega på barnlägret, Emma Falk, seglade så en liten jigg (öppen enmastare med stor- och försegel) i, för båtarna, alldeles för hårt väder samtidigt med några andra lägerledare i andra båtar. Barnen fick stå på stranden och lika bra var det för av de tre båtarna som gick ut den dagen var Danjel och Emma de enda som kom tillbaka hela och på rätt köl, vilket givetvis gav mersmak. Danjel ringde sin far och fick på nåder låna 45 000 vilket räckte till tre fjärdedelar i en Vega från 60-talet i bruksskick. Emma pyttsade in den sista fjärdedelen i rederiet och så hade de en båt. Danjels idé var att de skulle segla till medelhavet för att dricka öl, njuta av livet och glömma alla hjärtesorger men i Emmas ögon var det en mesig idé. -Hon ville ha mer! Hon ville ha hela världen. Det lät spännande och Danjel var emellertid inte så svårövertalad. När allt kommer omkring är det mycket häftigare att segla från Sveriges mest nordliga hamn, Kalix, och tillbaka dit igen. -En fullgod världsomsegling alltså och den längsta man kan göra ifrån Sverige. Även om ingen av drömmarna hade seglingserfarenhet som sträckte sig längre än vad de upplevt på Norrbyskär under 30 euforiska minuter tog de i hand på en spottloska och spikade de upp de ambitiösa planerna på väggen.

Båten de valde, en Albin Vega byggd 1968, fanns i Solna i Stockholm och seglades under värsta tänkbara årstid upp till Umeå. Den seglatsen är en egen historia som Danjel eller Jonatan kan berätta om du bjuder på bastu (Kajsa kan nog i och för sig också återge den om hon får vara med). Umeå är en universitetsstad där Danjel och Jonatan pluggade energiteknik. De fick även förstärkning av en gammal vän till Danjel, Johan Lundström (även han kan nog ljuga ihop något över en bastu-norrlands) som efter fem hårda dygn inte önskade sig några fler på de större haven. Han tackade således på stående fot vänligt nej till erbjudandet att komma med på en längre tur. Jonatan däremot hade ögon som avslöjade att äventyret mycket väl skulle kunna få komma ännu lite närmare.

Så nu är vi någonstans i Umeå, hösten 2004 och projektet ökar i omfattning för var dag. Det börjar kräva målmedvetenhet och stora uppoffringar. Danjel "tvingas" ge upp studierna och börjar köra Taxi på nätterna, jobbar ofta på dagis och fritids på veckorna och knäcker extra på IKSU, sportcentret, som klätterinstruktör. Emma däremot, insåg inte (heller) hur stort projektet skulle bli, även om hon blåste upp ballongen, och är inte beredd att ge upp studierna för några sabbatsår. Hon lämnar således projektet på grund av bristande finanser eller snarare bristande entusiasm. Danjel hävdar att det inte går att ta ledigt om man inte jobbar hårt desförinnan.

Så då står han där, martyren i historien som satsat allt. Missförstådd och ensam. Utan besättning och med en båt som knappt flyter. Som tur var, var Jonatan som hade hjälpt till att segla båten norrut, praktisk taget redan med på ideen lite halvt. När han fick erbjudandet att hänga med tvekade han inte länge och så visade det sig att några positiva minnesfragment fanns att finna från premiärseglingen någonstans i den grå massan närmast kraniet. Jonatan hade hur som helst tagit en paus från studierna för att piska omtentor och jobba för att spara ihop till något äventyr. Även om prislappen för seglingen, som var på 50 000 kr, var ganska fet och inte så röd var erbjudandet om det ultimata äventyret svårt att motstå. Jonatan flyttade således tillbaka till Umeå och in i Danjels lägenhet där de ockuperade vardagsrummet, byggde en våningssäng och hyrde ut de två kvarvarande rummen till två studerande tjejer. Så tog även Jonatan taxileg och började köra –till alla kompisars stora glädje eftersom de nu i princip hade en helt egen taxiflotta att utnyttja-. (Tilläggas bör att två andra kompisar i gänget också körde taxi på heltid så det var verkligen en fullgod taxiflotta som stod till SRS, de slöa rövarnas sällskaps, förfogande..)

Sen måste det ju vara en tjej med också. Kajsa kom egentligen in i bilden som kandidat ganska tidigt då hon och Danjel möttes på Kårkansliet under styrelsebytet 2004 men tvekade länge. Kajsa hade efterträtt Danjel i kårstyrelsen och hade därför planerat in ett sabbatsår. Hon var till en början inte så tänd på ideen även om det lät intressant, och tvekade att ta ytterligare två sabbatsår då hon var rädd att glömma allt som tre års maskiningenjörsstudier lärt henne om hon sköt upp examinan ytterligare. I en turbulent period i kårpolitiken, då Kajsa tillslut blev ordförande på kuppen, fick hon samtidigt en deadline för att bestämma sig angående seglingen och –rädd att möjligheten skulle gå förlorad- hoppade hon (eller om hennes syster knuffade henne??) hals över huvud in i projektet och skrev under på att bli pirat. Även om hon alltid haft en passionerad förkärlek för vatten (inlandssjöar, simbassänger, lerpölar och fjällforsar inräknade) hade hon aldrig tidigare varit på havet, ja knappt i närheten, och var lite bekymrad över att ingen i besättningen egentligen hade speciellt mycket att komma med i termer av seglingserfarenhet.

Det var en gång även en fjärde besättningsmedlem, Anna Ölund. Anna var en gammal vän till Danjel som jobbade uppe i Björkliden som Liftwaffe och en person som skattar spontanitet och äventyrlighet högt. Då hon fick frågan om att segla jorden runt hoppade hon på ganska direkt. Tyvärr mötte hon på vägen mot avresan för många människor som spådde henne en ond bråd död på de vilda haven och felet hon gjorde var att –till skillnad mot framför allt Danjel- lyssna på dem. Kontentan blev att hon, tre veckor innan avresan, hoppade av skeppet just som det kommit i vattnet.

Avhoppet var tungt för gruppen men de kontrakt de hade med varandra var just för att inte en länk skulle kunna sänka projektet och det rullade vidare. Efter en spännande testsegling till Kalix då båten skulle slut(ut)rustas på Norrkust Marina (sveriges nordligaste?), var runtjordengänget redo för avfärd. Och från Danjels hemstad och den nordligaste delen av Bottenviken bar det av på första etappen ner till Umeå där all packning fanns och den officiella avskedsfesten skulle hållas. Förväntningarna var enorma och en stor skara människor hade samlats den septembermåndag då Sally Blues segel sattes, skotades och rodret vreds mot framtiden. Mot två år av upplevelser och äventyr på de sju blå.